Angående den oromantiska världen
Det är per dag jag inser hur förvriden min världsbild är när det gäller romantik. Jag är idag mycket mer realistisk än vad jag var för ett eller flera år sen; och det med sorg. Förut, i min naivitet, trodde jag att alla människor flera ggr om i sina liv vart verkligt kära. Jag trodde att alla par var tillsammans för att dom verkligen var kära eller älskade varandra; inte för att dom inte kunde leva ensamma eller för att dom ville ha en sexuell partner. Jag trodde att människor var romantiska, de gillade att överraska, att inte göra vardagen tråkig.
Det är med sorg jag inser att jag hade fel. Naturligtvis finns de undantag, men de verkar vara få. Något som jag tror är fallet, och som jag tycker är sjukt, är hur människor väljer en livspartner. Det verkar som att det spelar större roll för dom flesta hur dom själva är än hur deras partner är. Alltså mer i stil med att "jag behöver en som är så och så" eller " Jag mår bra av någon som gör sånt å sånt". Vissa kanske inte tycker det är något fel i detta men jag tycker att sökandet i partner borde börja i partnern. Att försöka hitta en så god å härlig människa så möjligt, inte någon som kan fylla i ens egna brister och begär. Det är dock en anledning till varför världen är som den är. Det verkar vara få som verkligen älskar sin partner för personen i sig utan mer för luckor den fyller i ens egen personlighet och liv. Det blir i grunden ett förhållande som bygger på hur du är och inte din partner. Och så är ju fallet ofta. Vissa förhållanden tar slut, inte för att din partner har blivit en sämre människa eller liknande, utan för att dina begär och brister har förändrats.
Kanske låter inget av detta fel för vissa personer. Det är dock inte var verklig romantik handlar om för mig, eller hur världen borde se ut. Men kanske är det bara en barnslig fantasi långt från verkligheten... kanske har jag kollat på för många "chick-fliks". Haha
...snart nyår.
Nyårslöften. Åhh så roliga och åh så fulla av potential. Jag tittar tillbaka på mina löften och jag måste säga att jag har nått dom till den grad att jag är nöjd. Dom är ganska abstrakta så att det är inget jag har gjort el inte gjort; det är mer att göra vissa saker efter förmåga och saker att sträva efter med lagom styrka.
Men nu är det dags att skriva nya löften. Jag har redan 2-3 styckena klara men jag ser fram emot en färdig lista :) Man kan tycka att nyårslöften är barnsliga eller onödiga men jag tycker om att sätta goda mål och att nå dom. Ty skicklighet består i väldigt hög grad i att nå sina mål. Utan mål eller att inte nå sina mål är alltså något som gör människor till oskickliga människor. Då jag inte vill en av dom vara sätter jag upp goda mål för mig själv och ser sedan till att nå dom. Det är få komplimanger en människa kan få vackra som att man är skicklig som människa.
Nu ska jag fundera vidare, tills nästa gång, lev väl.
Angående det äckliga i världen
Som en blixt slog det mig. Den enskilt mest viktiga för faktorn för om man lever ett gott liv eller om en stat sköts bra är vilka drivkrafter som får styra. Jag förstår nu hur sjukt rätt Platon hade; i en jämförelse så jämför han hur en individ och en stat utveklas när dom olika drivkrafterna får styra. "Antingen måste filosoferna bli kungar; eller kungarna filosofer". Givet att majoritetens drivkraft kommer vara egoism håller jag helt med.
Jag satt och tittade på Agenda på Svt Play när blixten slog ner. Dom diskuterade klimatmötet i Köpenhamn och varför länderna inte gör vad som krävs. Egentligen är det sjukt. Sannolikt kommer allt gå åt helvete om världen inte radikalt förändrar sig; men väldigt lite händer. Och nu har man också beslutat att ta pengar från vanligt bistånd till klimatbistånd. Hellre låter vi folk svälta och dö av sjukdomar vi har bot mot än att bidra med pengar. Hur kan det vara så ? Det enkla svaret är att vi lever i en demokratisk värld. Sanningen är att dom flesta människor hellre vill ha lite mer pengar i fickan, åka på flygplansresa, köra en snabb bil, konsumera lyxvaror osv än att bry sig om kommande generationer. Varför ska en folkvald president utan demokratisk stöd begå politiskt självord genom att ge massa pengar och energi för miljön? Kanske om han sitter sina sista år utan chans att bli omvald och utan att bry sig om sitt partis framtid; men inte annars.
Nu kanske vissa tycker att jag överdriver, men Sverige är ett undantag när det gäller klimatet. I de länder där koldioxid utsläppen spelar roll så är miljöengagemanget knappt att nämna. Och det gäller inte bara klimat. Tänker man på att det "västvärlden" slänger miljarder på miljarder med ton mat när folk svälter, att vi spenderar miljarder på miljarder på onödiga materiella ting när folk inte har råd med medicin så inser man snart att problemet är större än så. Dom flesta av oss vet om att vi skulle kunna göra sjukt mer för att hjälpa andra; men vi gör det inte. Ju mer man tänker på det ju mer äcklas man av det absurda i hur man lever sitt liv och hur ynka problemen i ens eget liv är i jämförelse.
Så länge människor drivs av drivkraften egoism, istället för t.ex sympati, solidaritet el liknande, så kommer världen alltid vara hemsk; och människor hemska.
Angående det överlägsna könet
Det är i flera års tid jag har ansett det ena könet överlägset det andra. Dock har jag på senare tid börjat tvivla på om så är fallet. Det överlägsna könet är naturligtvis kvinnan.
Till att börja med är det naturligtvis stora generaliseringar jag här slänger mig med. Det finns självklart kvinnor som inte skulle passa in på den beskrivningen jag här ger. Med detta sagt låt oss gå vidare till varför kvinnor är överlägsna och varför jag på senare tid kring detta tvekar.
Det är egentligen av två anledningar; det verkar som att kvinnan har större empatisk förmåga och större "känslomässig" förmåga. Den första är ganska lätt att förstå; kvinnor verkar bättre kunna sätta sig in i andras människor situation och bättre hysa förståelse med andra människor. Detta i sig är en önskvärd egenskap. Men med god empati kommer även god sympati, förmågan att känna medlidande med andra. Detta är en synnerligen berömvärd egenskap i nästan alla sociala sammanhang.
Det jag kallar större känslomässig förmåga verkar vara något som gör att kvinnor känner mer. De kanske starkaste känslorna i livet som har med kärlek och romantik att göra verkar kvinnor ta större del av. I allmänhet verkar de vara en mer "kännande" varelse i den meningen att de är mer medvetna om sina känslor. Detta är för mig okså en bra egenskap om man vill leva ett gott liv. Att ta del av och njuta av alla de fina känslor ett gott liv innebär.
Anledningen till att jag börjar tvivla på om kvinna är överlägsen är detta. Det verkar som att i en dålig värld så drabbar detta kvinnan mer än det gynnar henne. Om hon har större förmåga till empati och är en mer kännande varelse; hur ser då hennes liv ut om hon runt omkring sig har lidande och sorgligheter? I den bästa av världar skulle jag klassa kvinnan överlägsen; i denna värld kanske det lika mycket är en förbannelse som en gåva.
Angående partipolitik
Måhända är politik något av de finare man kan syssla med; men partipolitik kan jag tycka är något av det fulaste. Att syssla med politik handlar om en vilja att förbättra, oavsett politisk färg, man sysslar med stora tankar och frågor kring människan och samhället. Partipolitik verkar mest handla om att utåt på ett så smart sätt smutsa ner dom andra partierna. Det är så sjukt tröttsamt och patetiskt ibland när man läser politiska krönikor eller skrifter; hälften av det som är skrivet vet författaren är överdrifter och dåliga jämförelser men vad gör man inte för att smutskasta dom andra och själv framstå som felfri? Det är även patetisk hur politiker i media alltid lyckas göra partipolitik av alla samhällsproblem.
Trots att jag brinner för politik i sig är det ofta musten sugs ur mig av allt det äkliga i dagens politik. Och det värsta är kanske att jag inte ser hur det skulle kunna bli bättre. Nu blir det att syssla med något rent och vackert; filosofi :)
Angående min "dagbok"
Sedan den första Oktober 2005 har jag skrivit i vad jag kallar min "händelsebok"; det är inte riktigt någon dagbok. Jag skriver verkligen inte i den varje dag utan skriver om viktiga händelser eller känslor och funderingar jag har. Det vanliga är väll att skriva några inlägg i månaden.
Hurusom så är det nu bara en sida kvar att skriva i boken! Detta fick mig att börja läsa några av dom tidigare inläggen och det slutade ca en halvtimma senare med att ha läst igenom typ hela boken. Jag måste säga att det var en synnerligen speciell upplevelse. Under 4 år hinner verkligen mycket hända som man glömmer och så många känslor man antingen glömt bort eller inte inser i efterhand hur starka dom var.
Den råa ärligheten i boken är ibland skrämmande; i den erkänner jag saker som hänt och känslor som varit de senaste 4 åren jag annars tvekar inför mig själv att erkänna. Det var verkligen inte lätt att somna efter att återupplevt sina sista 4 år på en halvtimma. Något som förvånade mig var hur viktiga vissa personer har varit för mig men som jag idag inte har någon kontakt med. Minnen av vad som var får en ibland att återigen vilja ha det så; oftast finns det dock en bra anledning till varför vissa relationer inte är vad dom en gång var. Tyvärr.
Boken har även sina besynnerliga drag; i ett långt, väldigt ärligt och insiktsfullt, inlägg skriver jag om "den vackraste utan dom vackra" (haha) dock utan att nämna henne i namn i boken så att jag idag inte är säker på vem jag skrev om :p Datum gör ju så att jag kan gissa... men säker kan jag inte vara. Ett tips är iaf till alla de som fakstiskt skriver liknande saker att kanske en gång per år faktist läsa igenom det man har skrivit. Jag hoppas innerligt att boken kommer följa mig hela mitt liv; dock för ingen annans ögon än mina.
PS: Jacob om du läser detta så kanske du får dig ett skratt av att det första inlägget börjar såhär " Var på experience igår, grymt ställe, mkt hoes..."
Angående klassamhället och jämlikhet/ojämikhet
Klass. Detta begrepp som är så viktigt inom svensk politik och i synnerhet inom socialdemokratin men ändå så luddigt och odefinierat. Få verkar ha en tydlig bild av vad en samhällsklass egentligen är; och bland de som anser sig ha en bild av vad det är går meningarna ofta isär. Jag ska här redovisa för mina tankar angående klass.
När det politiska intresset väcktes inom mig ansåg jag lite luddigt att klasser borde vara möjlighet till det offentliga; dvs utbildning, vård och omsorg samt rättsväsendet. Om alla människor hade samma möjlighet till; och blev lika behandla av det offentliga så ansåg jag nog att klassamhället inte längre skulle finnas. Dvs, at om kvinnor och män, svenskföda och utlandsfödda, rika som fattiga; om alla fick LIKA möjlighet till skola, vård och lika prövning inför domstol ansåg jag att klassamhället inte skulle finnas. Idag anser jag möjligtvis att begreppet är lite vidare än detta; men kärnan i min tanke om att klass har med möjlighet och inte med resultat står kvar.
För vissa människor innebär en ojämlikhet i sig en klasskillnad. Om olika människor har det olika ställt tillhör de olika klasser. Så kan man se det om man vill, men socialdemokratin är tydligt emot klassamhället, och hur kan man va emot olikheter? Alltså är det viktigt att man definierar klass som något man vill vara utan.
För mig är en liknelse inom sporten ganska träffande. Låt säga att vi skall spela en match inom någon sport. Det viktigaste är väll att alla ska spela under samma förutsättningar och under samma regler; vi skulle tycka att det var fel om ena laget fick börja med fler man på plan eller med 1-0 i poäng. Och naturligtvis vill vi att de lika förutsättningarna ska vara så bra som möjligt. Planen, utrustningen och skydden ska vara av hög kvalitet. Om alla förutsättningar är goda anser vi att matchen har gått till som den ska; om någon bryter mot reglerna skall den naturligtvis straffas. MEN om matchen slutar med 5-0 skulle vi inte justera resultaten till 4-1 bara för att skillnaden blev för stor.
Jag vill dock säga detta, att livet är ingen sport och inte heller människors tillstånd, därför anser jag en viss ren omfördelning berättigad om ojämlikheten blir för stor; men det är inte ojämliketer i sig som är klasser eller som skall bekämpas. Det är de orättvisa villkor under vilka människor lever sina liv som skall bekämpas.
Jag vill dock säga detta, att livet är ingen sport och inte heller människors tillstånd, därför anser jag en viss ren omfördelning berättigad om ojämlikheten blir för stor; men det är inte ojämliketer i sig som är klasser eller som skall bekämpas. Det är de orättvisa villkor under vilka människor lever sina liv som skall bekämpas.
Innan vissa blir alltför emotionella och håller inom sig skällsord pga det jag nyss skrivit vill jag säga detta: Givet att alla får så GODA och LIKA möjligheter som möjligt tror jag inte att ojämlikheten i ett samhället blir så stort. Och som jag sa; en viss ren omfördelning är i vissa fall berättigad om skillnaderna blir för stora. Den som fortfarande anser sig upprörd över mitt ställningstagande var god och redogör för hur ojämlikhet är ont i det samhället där goda och lika möjligheter råder.
Angående Vellingekommun...
För er som inte känner till debatten kring Vellingekommun och dom senaste händelserna så är det en kommun som i lång tid har vägrat att ta emot flyktingbarn; men som nu har fått några flyktingbarn placerade på ett boende i sin kommun och många av kommunens invånare blev då väldigt upprörda.
Det första och viktigaste att göra i denna debatt är att skilja på flyktingbarn och människor som invandrar i allmännhet. Bland invandrare har vi människor från norden, europa och hela världen som kommer hit av olika anledningar. Men i detta fall är det flyktingbarn; det är människor under 18 år som pga krig eller förföljelse har tvingats att fly från sin tidigare vistelseort.
Att sitta å höra på vissa av dessa människor i Vellinge när dom sitter å försöker argumentera varför dom aldrig har tagit emot och inte vill ta emot flyktingbarn kan man inte annat än att må illa. Det är så omänskligt, osympatiskt och osolidariskt det kan bli. Dom pratar om dessa människor under 18 år som att dom vore mindre värda; som att det är inte människor lika mycket som dom själva är människor. I grund och botten kommer aldrig vellingborna lyckas komma på något bra argument till varför de inte vill ta emot dessa människor som har haft sån enorm otur och fått gå igenom så mycket hemskheter i sina liv. Det ändå som ligger bakom vellingbornas hållning är egoism; ren och skär osympatisk egoism. Man anser inte att man behöver göra något för någon annan; och att andra människor ska få en chans att leva ett gott liv bryr man sig inte om. Att dom kan ha en sån egoistisk hållning när det gäller unga barns liv utan att skämmas är över min förståelse.
Det som är intressant med människor som försöker rättfärdiga egoism är att de nästan alltid aldrig skulle gå med argumenten om de själva var på andra sidan av diskussionen.
PS: Om någon mot oddsen skulle lyssna på hiphop så har 50s nya album äntligen kommit till spotify :)
Angående vikten av verklighetsbilden
Om det är något erfarenheten det senaste halvåret har lärt mig är det hur viktig faktor människors verklighetsbild är när dom tar politiska ställningstaganden. Min käre vän Jonatan sa en gång något i stil med att det finns två sorters borgare; de som är osympatiska eller de som vill väl men har förstått fel. Jag tror det finns flera sorters borgare, det tror nog Jonatan med, men det är mig förvånande hur stor andel som verkar tillhöra den andra gruppen; de som vill väl men har förstått "fel".
Nozick sa en gång väldigt klokt att det man bör göra är att sätta sig in så väl man kan i sina motståndares argument och försöka bli övertygad av dom. Om man inte lyckas kan man vara säker på sin egen ståndpunkt; men att strunta i sina motståndares argument och bara förstärka sina egna är inget säkert sätt att vara säker på sin egen ståndpunkt. Således tycker jag det nyttigaste som finns är att diskutera med oliktänkande människor i försök att ta lärdom av dom och jämföra deras ståndpunkt med sin egen. (Jag tycker förövrigt att det är bra att bland liktänkande argumentera för mot-sidan ibland för att få höra de liktänkandes argument.)
Hurusom har jag ofta märkt att när diskussionsämnet är politik börjar man diskutera med en person som har en annan partitillhörighet än en själv för att sluta i vad som kan kallas politisk enighet. Det som skiljer sig är verklighetsuppfattningen. Det jag menar med politisk enighet, i stora drag naturligtvis man kan inte va enig i allt, är fårgor om vad politiken ska syfta till och vad man vill uppnå med politiska beslut. Det som skiljer sig är bara hur verkligheten fungerar. Exempel på detta kan vara t.ex. utförsäljning av statliga bolag; jag tror att vissa människor oavsett politisk färg vill ha samma sak utavett bolag men de är oeniga om ifall man når detta resultat bäst genom att bolaget är statligt eller privat.
Det är egentligen ganska förståeligt att människor har olika verklighetsuppfattningar. Det finns idag "forskning" som visar på i princip vad som helst och de politiska partierna tror jag är duktiga på att banka in en verklighetsuppfattning som den riktiga hos folk. Det tycks mig bara sorgligt att människor på ytan kan verka så oeniga när dom egentligen är ganska eniga bara att dom har olika syner på verkligheten. Det viktigaste med politik tycker jag är att resonera om målen; när man väl är överens där tycks det viktigaste gjort. Att hitta de bästa medlen borde vara en gemensam uppgift politiker gärna sysselsatte sig med tillsamans. Dock tror jag idag att människor som är ganska eniga om målen uppfattar sig som fiender bara för att medlen skiljer sig åt.
Im back b*tches.
Haha den 15 augusti fick bli ungefär tre månader senare... men nu är det hur som helst höst vilket innebär fler stunder framför datorn. Det finns mycket intressant att skriva om, på senare tid har jag börjat känna en förundran över det mesta, ju mer man tänker på saker och ting ju mer absurt inser man ofta att det är. Den vise Platon skrev i en bok att man inte ska lära ut filosofi till unga människor för att dom inte är redo för det; lite tråkigt att han skrev det i slutet av en av hans senare böcker bara...
Men hurusom! Tänkte mest berätta att jag ska börja skriva igen men kan avsluta med en allmän reflektion.
Ty i livet verkar två ting vara av måste för att leva ett gott liv. Det ena är man själv, den största faktorn till om man lever ett gott liv eller inte är hur man är som person. Men det andra ting som verkar vara av måste tycks mig på senare tid egendomlig. Ty ju mer man tänker på den, ju mer inser man hur sällsynt den är, och ju mer sällsynt man inser den vara ju bättre bör anpassar man sig till att temporärt leva utan den. I samma veva när man inser hur mycket man behöver något inser man att man bör lära sig leva utan det; i alla fall tills vidare.
Detta är inte det vanliga "dilemmat" om vad man bör göra när förnuft säger en sak och känslor en annan; det som tycks mig lustigt är att ju mer man resonerar kring det ju värre blir det. Dock är denna tankebana ny för mig och således kommer jag nog skratta åt den om några dagar och anse det självklart.
Till nästa gång; lev väl.
Ett sommarlov är ett sommarlov
Har inte varit inne på min blogg någonting typ senaste månaden, men till min förvåning, och glädje, såg jag att vissa fortfarande kikar in då och då. Då jag vill underlätta för mina kära bloggläsare kan jag säga att jag inte kommer skriva några inlägg förrens typ 15 augusti.
Ty ett sommarlov är ett sommarlov, med allt vad ett sommarlov innebär :)
Dokumentärfilmen "Rör inte min sup" och alkohol.
Hmm har precis börjat kika på en dokumentär angående barns reaktion på föräldrars drickande. Måste säga att jag e lite halv tagen av chock, fast när jag tänker efter borde det inte förvånat mig. Det senaste året har det gått upp för mig hur mycket folk egentligen dricker.
När jag började gymnasiet tänka jag i stil med "det är något nytt att bli för full, det är därför så många blir det". Sedan när det fortsatte i gymnasiet tänke jag att folk är unga, de kommer nog inte bli för fulla när de blir äldre. Åhh så fel jag hade. Nu har jag tyvärr insett att pinsamma fyllor och oändligt repeterade misstag när alkohol är inblandat ej försvinner med åldrarna.
Dock måste jag säga att det denna dokumentär verkar riktigt hemskt, vuxna människor som super framför sina små barn, även om man inte blir stupfull så tycker jag det är oerhört ansvarslöst att dricka sig berusad flera vuxna när barnen går omkring i huset, stackars barn vet ju inte vad som händer, inte konstigt att dom blir rädda! Man kan ju tycka att föräldrar borde veta bättre, dock kommer jag nog inte bli förvånad när det gäller någonting kring alkohol i framtiden...
Angående sommarnätter
Att klockan 3 på natten lägga sig på en brygga, stirra upp i stjärnorna och lyssna på vacker musik. Att vakna upp av vattnets brus och inse att man råkade somna. Att nästa dag se fram emot natten för att uppleva det igen. Det finns ingen period så vacker, så känslosam och så speciel som sommarnätter.
"Trädkramaren" dokumentär på SVT Play
Sitter lite tårägd efter att ha kikat på dokumentären, men det är nog bara jag.
Dokumentären var lite annorlunda, och kanske lite amatörmässig, men innehållet intressant. Den handlar om det liv vi lever idag, stadslivet, och om livet i naturen som skulle kunna vara ett alternativt liv. Dokumentären är nog inte intressant om man inte tycker sådana frågor är intressanta, men om man gör det kan dokumentären vara att rekommendera.
Åker bort...
Åker bort nu till på söndag någon gång så de blir en kort bloggpaus.
PS: I Iran där det idag är val har ca 30 miljoner människor tågat öppet i gatorna, dvs nästan halva befolkningen, och köerna till vallokalerna har varit upp mot 2 km långa. Här hemma i Sverige så skiter folk i att rösta med argumentet och man har hört argument som "det är frivilligt".............Folk världen runt om offrar sina liv för att man ska KUNNA rösta och här så använder man möjligheten att inte rösta som ett argument till att låta bli. Skammligt.
Kopplingen mellan moral och stat
I dagens moralfientliga och subjektiva värld verkar få förstå kopplingen mellan moral och stat. Jag skulle vilja hävda att ens tankar om vad staten får och får inte göra, bör eller bör inte göra följer ur ens moraliska hållningar. Vissa verkar tro att moral är någonting som kyrkan höll på med och som vi idag inte behöver, vad staten ska syssla med kan vi bestämma utan att gå in på moral...Fail.
En av moralens upgift är att bestämma gott/ont, rätt/fel. Det är utifrån värderingar och/eller en syn på rättvisa som man bygger staten. Det är tydligt att alla olika moralteorier resulterar i olika statsmodeller. Naturligtvis kräver jag inte att alla som är politiskt intresserade ska ha kunskap om moraliska teorier och göra ett tydligt ställningstagande. Det blir dock klurigt när man diskuterar politik med politiska motståndare som själva inte verkar han någon koll på varför dom tycker som dom gör.
Låt säga att jag disskuterar skattepolitik med en moderat som påstår att vi måste sänka skatterna. Naturligtvis frågar jag varför, och vanligtvis får jag svar som "jag tror på friheten" eller " jag tycker människor själva ska bestämma över sina pengar". Men vid nästa steg tar det ibland stop, och det är här det blir viktigt att veta vad man tycker. Det är en oerhörd skillnad om moderaten svarar "Jag tycker individuell frihet är viktigt för välmåendet" eller " Att ta skatter är att kränka en individs rättigheter". Det är tydligt att det första svaret bygger på en moralteori som värnar om individers välmående medan den senare tror på någon form av rättigheter.
Det är först nu jag anser att man kan börja disskutera på allvar med moderaten, antingen kan jag argumentera för varför höga skatter främjar välmående, eller så kan jag argumentera kring rättigheter och deras betydelse. Det är dock svårt att på allvar diskutera innan. Häromdagen stod jag med en kär moderat som hela tiden sa att " jag vet att jag har rätt ändå" när hon sa att det var bättre med sänkta skatter och utförsäljning av statligt ägande, hur ska jag argumentera emot moderaten när jag inte vet vad personen menar med ordet bra?
Varför man inte röstar i val...
Man kan sammanfatta det hela med att säga såhär, att inte rösta är en epic fail. Alla de argument som man kan ha för att inte rösta tycker jag görs bättre av att man i så fall röstar blankt. Låt oss se.
Man kan säga att man inte är tillräkligt informerad för att ta ställning, då verkar det bättre att rösta blankt för att visa detta än att partierna ska säga saker som "det är våra väljare som inte röstar" osv. Man kan även säga att man skiter helt i politik vilket är en hållning värd att kommentera.
Detta tycker jag är det larvigaste hållningsätt jag har hört, tror folk saker som demokrati, rösträtt för kvinnor, allmänn skola och sjukvård kommer av sig själv? Skiter i politik...vad är det man skiter i ? Vilket samhälle ens barn ska växa upp i ? Det är ett så dumt uttalande att jag inte kan ta det på allvar, det måste vara av okunskap man säger så. Sen tycker jag även det är oerhört arrogant och bortskämt att säga så, här i Sverige har vi demokrati som folk i vissa delar av världen har dött för och fortfarande idag dör för att få, men här där vi har demokrati väljer mer än hälften av befolkningen att inte rösta i vissa val...Och om man nu skiter i politik för att debatterna har varit ointressanta osv visa det genom att rösta blankt.
Hursom verkar jag inte hitta något argument för att inte rösta istället för att rösta blankt. Jag vet inte vad man ska dra för slutsats av det faktum trots att valdeltagandet igår var ca 43,8 %....
Här hittar ni Reinfeldts bok " Det sovande folket"
Det är ingen idé att leta efter boken i någon affär då den har slutat tryckas, och om jag förstod rätt har moderaterna köpt upp alla resterande kopior. Dock går boken att ladda ner som pdf fil på www.alliansfrittsverige.nu
Här är en direkt länk: http://www.alliansfrittsverige.nu/2009/03/10-mars-2009-vi-ger-er-det-sovande.html
Jag ska nu avnjuta min första sommarlovsvecka med att läsa Robert Nozicsk bok " Anarki, stat och utopi". I ärlighetens namn vet jag inte om jag misstolkat de argument jag har hört för liberalismen eller om jag har hört för få, i vilket fall som helst måste jag nog göra liberalismen rättvisa och därav ska jag läsa lite litteratur som förespråkar en liberalism. Först ut Nozicks bok, därefter får vi se va de blir. Tills vidare bjuder jag på en bild av mig och, som ni ser på bilden, min nära vän Mona.
Om att vara liberal politiker i Sverige...
Som jag just nu förstår det kan man vara liberal av två anledningar. Antingen kör man på ett rättighetsperspektiv och menar på att det är omoraliskt att ta skatter, och tar man skatter ska man bara ta så pass mycket skatt så polis och rättsväsendet fungerar. Tanken är något i stil med att varför ska folk som inte själva gått med på det tvingas till att betala skatt? Hur kan staten tvinga dig att göra saker du inte vill? Utifrån ett rättighetsperspektiv är det alltså möjligt att tvivla på välfärdsstaten och anse den omoralisk.
Den andra anledningen till varför man kan vara liberal är av konsekvensetiska skäl. Man kan ju säga att folk får det bättre om alla får göra som dom vill sålänge dom direkt inte skadar andra personer. Om vi tog bort skatter och regleringar så skulle folk må mycket bättre av alla frihet. Man kan även påstå att den fria marknaden gynnar samhället i stort osv.
Dock ser jag oerhörda svårigheter med båda dessa argument för en svensk politiker. Det första argumentet verkar ju asurt i Sverige, om någon politiker ställde sig å sa att skatter är stöld och staten ska inte finnas till för något förutom polis och rättsäkerhet skulle den nog bli klassad som tokig. Dock kan man höra liknande argument uttomlands, t.ex från högern i USA. Och naturligtis kunde man höra sådant från Reinfeldt innan han vart partiledare:
”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras.” s.112
”Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion.” s.111
Det andra argumentet är okså svårt att köra i Sverige, om någon skulle stå och säga att det blir bättre för Sverige om vi gör sjukhus och skolor till företag, vi säljer ut dom och så sänker vi skatterna så vi slipper stå för sjukvård och utbildning. Om någon skulle säga detta i Sverige skulle han nog inte få många röster, i Sverige är det allmänt accepterat att vissa saker blir inte bättre för svenska folket om det släpps fritt, utbildning och vård ska betalas av alla och vara tillgängligt för alla, oavsett plånbok.
Vad blir då alternativet för en liberal i Sverige? Det blir att göra som dom nya moderaterna. Man står helt enkelt och säger samma sak som socialdemokraterna för att sa man sannigen vet man att man inte skulle få några röster. Jag kan ha fel någonstans, förmodligen kan man vara liberal av andra skäl än dom jag kommer på, men det är tydligt att om liberala personer var ärliga mot sina väljare så skulle dom aldrig få majoritet i Sverige, och det vet dom om.
Sommarloooooooooooooooooooooov !!!!
hahahahah nu är uppsatsen inskickad! Det känns alltför orealistiskt, tänka sig, att vakna på morgonen och inte ha någonting man måste göra!!!! Hurusom känns det oerhört skönt, aldrig har ett sommarlov varit så välkommet som efter denna fjärde termin på universitetet. Nu återstår bara å se hur början av lovet ska firas!
"There was never an honest word, but that was when i ruled the world"
Ja, något så låter det i Coldplay låten, och visst är det sant ibland. Jag börjar mer och mer inse hur sjukt det är att lyssna på Fredrik Reinfeldt när han talar. Inget illa om hans tal eller retoriska förmåga, tvärtom. Jag måste berömma dels hans retorik och talförmåga, han är stundtals en väldigt god talare. Men mest av allt måste jag berömma honom för vad han faktiskt säger. Om jag fick lyssna på hans tal utan att se personen skulle jag nog säga något i stil med:
" Åhh, vilken härlig vänsterpolitiker! Han är för välfärden, jobben och solidaritet mot dom fattiga länderna. Han är även för den svenska modellen som socialdemokrater jobbat så hårt för genom tiderna men högern varit emot! Han vill till och med hjälpa dom fattiga länderna med sin miljösatsning, detta måste vara en socialdemokrat!"
Men nej. Det är Fredrik reinfeldt. Det är en person som är moderat och leder en högerregering. Det är absurt att stå å lyssna på en person som man vet vill göra alla sjukhus till företag stå och säga "Sjukvård ska delas ut efter behov, inte plånbok". Är det därför dom just nu håller på å sälja ut vården ? Men vad bra, äntligen finns det företag dit man kan gå och säga "Hej, jag har hört att man kan få era tjänster efter behov och inte pengar"
Varför står han och låtsas som att han och socialdemokraterna vill samma sak fast han kan göra allt bättre? Om dom ville samma sak skulle han väll vara socialdemokrat? Nee usch, jag vet inte ens vad jag ska säga. Kanske kan det sammanfattas bäst med hans egna ord.
”Det går inte att peka på, det är ingenting konkret och de flesta människor skulle inte ställa upp på att de är offer för socialdemokratisk hjärntvätt. Det gör det inte mindre sant.” (sid. 42 i "Det sovande folket")
Äntligen fått tag på Reinfeldts bok!!!!
Ahhh, äntligen har jag fått tag på Fredrik Reinfeldts bok "Det sovande folket". Jag har en inlämning av B-uppsats den 1 juni, men därefter kommer det garranterat att bli streckläsning. Tills vidare kan jag iaf bjuda på några sköna citat ur boken.
”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”
”I moderaternas värld är det främst politiskt beslutsfattande som begränsar människan. Slutsatsen blir därför lätt att bara allt politiskt beslutsfattande försvinner så blir människan helt befriad och inga problem kvarstår.” (Haha detta citat tycker jag väldigt vackert förklarar varför regeringen är passiv och väljer att inte ta några beslut överhuvudtaget i krisen som vi befinner oss i.)
”Blott 28 år gammal dog han […] i vad som snart skulle komma att kallas 2000-talets farligaste och dödligaste epidemi. Fullt jämförbar med pest, smittkoppor eller AIDS. Han dog välfärdsdöden.”
”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras.” ( Med andra ord ska ingen sjukvård eller utbildning finansieras)
(En bild från Venedig som jag nyligen besökte)
Angående gamle Gudrun och nationalism
Haha ! Man kan säga månge och mycke angående Gudrun men att hon är en skicklig retoriker och talare tåls att upprepas. I senaste avsnitt av Agenda kör hon totalt över de andra herrarna, en SD och PP politiker. I ärlighetens namn måste säga, oavsett politisk hållning, att politikern från SD i synnerhet vart svarslös när Gudrun ifrågasatte hans politiska mål. "Vem är det som har stulit vad från vem ?!" hahaha !
Hurusom måste jag säga att jag blev ännu mer ledsen och besviken än tidigare på SD när deraspolitiker valde att uttala sig. Han talade väldigt tydligt om att det är dåligt med EU som en gemenskap för då försvinner den starka nationalismen. Jag förstår mig verkligen inte på nationalister, varför vill man fortsätta dela in människor i gränser på en karta å sen göra allt för att de olika människorna inom gränserna ska känna sig som "ett" folk MOT andra människor inom andra gränser. Varför vilja ha ett allas krig mot alla istället för en gemenskap? För mig känns det absurt att skilja på människor genom nationalitet och tanken att vissa människor är värda mer än andra pga vilket medborgarskap dom har är okså så långt bort från mig att jag ibland blir tagen och förundrad av vad SD och nationalister vill.
Jag kommer i övrigt vara borta ett par dagar nu, men jag kommer tillbaka på onsdag/torsdag någonting.
Angående vissa ledande socialdemokrater...
Det är med sorg jag skriver det jag gör men jag börjar bli trött på hur ledande socialdemokrater sköter sig i media. Jag hoppas innerligen att ingen såg debatt häromdagen då Nalin Pekgul ställdes emot Nyamko Sabuni. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över en del av det som Nalin sade. Från en disskusion
kring om man ska bli kallad rasist om man är kritisk mot invandring lyckades hon nämna att hennes pappa och
hans vänner har förfärliga rasistiska åsikter om afrikander och svenskar. Hon menade även att invandrare som varit i Sverige ett tag var mer rasistiska och förfärliga än svenskfödda. Allvarligt talat, vem i sitt första tal i en tevesänd debatt förnedrar sin pappa och hans vänner genom att säga att de har förfärliga rasistiska åsikter och hur hjälper det socialdemokraterna?
Sedan när Nalin får frågan om hon det har varit bra för Sverige att ta in flyktingar i Sverige så vägrar hon att svara på frågan. Hon står och mummlar om att hon själv är flyktingbarn och därför är partisk och inte kan svara på frågan. Jag blir tokig !!! Nalin står där och respresenterar Socialdemokraterna och är ordförande för föreningen S-kvinnor och kan inte svara på en så viktig fråga angående flyktingpolitiken.
Det är ju helt absurt, ska kvinnor sluta uttala sig om feminsm för att dom är kvinnor och partiska? Ska invandrare
sluta prata integrationsfrågor för att dom är partiska? Ska dom som arbetar och får lön sluta disskutera skattefrågor?
Nej nu får de va nog med dålig retorik och mediabehandling. Sossarna har styrt Sverige väldigt många år utan egentlig hård konkurrans från högern, vilket jag är glad över, men efter att ha förlorat i val efter val har högern nu tagit till alla möjliga medel för att vinna val. Retoriken och mediabehandlingen är fantastisk från högern och speciellt moderaterna. Niamko skötte sig retoriskt utmärkt och framstod som den mer humana politikerna av dom två. Om inte sossarna tar in lite nytt och fräsht folk i toppen som kan hantera media på ett bra sätt och är duktiga retoriker vet jag inte hur det kommer sluta för partiet.
"Lyckan finner man inte, den skapar man"
Läste idag en oerhört intressant artikel på Di.se som handlade om lycka skriven av akademiker som kallar sig själva lyckoforskare. För er privilegerade personer som har följt min blogg skulle artikeln inte innehålla så mycket nytt, t.ex skriver dom såhär om vad som är viktigt för att bli lycklig:
"...Som att vårda relationen med sina vänner, att försöka utveckla sina bästa karaktärsdrag eller att göra snälla saker som man inte provat tidigare. För det är sådana saker som gör oss i den rika delen av världen lyckligast, inte en platt-tv eller andra prylar."
Jag har tidigare skrivit om vikten av god vänskap och i synnerhet vikten av att skapa sig själv en god karaktär. Artikeln fortsätter:
"Forskningen har visat att det går att både förbättra sin karaktär och bli lyckligare genom att utveckla och förädla sina positiva karaktärsdrag"
Trots att dessa sanningar om lycka, vänskap och karaktär har varit välkända i ca 2400 år glädjer det mig att dagens forskning nu återigen bevisar dess riktighet. Artikeln föreslår att politiker även ska sluta tänka enbart i termer som välfärd, de ska även tänka på att ge medborgarna lyckliga liv. Känns det bekant?
När SSU Östergötland hade sin årskongress la jag fram ett förslag om ett skolämne vid namn "livskunskap" som hade som mål att stärka individerna, ta upp dessa viktiga frågor kring lycka och befrämja psykisk hälsa. Ordförande för SSU Östergötland argumenterade på flera punkter emot mitt förslag. Efter att nästan alla hennes argument föll klängde hon sig fast vid argumentet att "Det är inte vad skolan och staten ska syssla med". Jag gav henne repliken " Fru Ordförande vill visst ge alla medborgarna varsin platt-tv och lyxbil, hur de sedan mår eller om de lever goda liv struntar hon i". Naturligtvis har jag största respekten för Ellen vår ordförande som är en oerhört duktig och kompetent ordförande och politiker, våra replikskiften sades ofta med glimten i ögat. Dock tror jag hennes syn på vad skolan ska syssla med är en syn många håller med om.
Till nästa år är jag säker på att mina tankar och förslag kring vad skolans upgift är kommer mottagas med gillande av en stor mojoritet. Det förslag jag la upp sist om livskunskap förlorade med 1 rösts marginal.
Förändring...
Ty det är något som händer. Jag trodde att det var en samstämighet i mitt liv, det verkar dock vara något mer. En vilja som tidigare var så stark finns knappt kvar och drömmen som så länge fanns i mig verkar nu vara ett minne som tillhörde någon annan. Men förens jag är helt underfund med vad det är som sker får det va nog skrivet om det nu.
I övrigt skriver jag nu på en B-Uppsats som ska vara klar 1:a Juni, därav blir mitt bloggskrivande kanske lite haltande tills uppsatsen är klar. Naturligtvis är förslag på ämen eller frågor att ta upp välkommna om även om det hittils vart snålt med sådana.
Kunskapens, vishetens och välmåendets tid var hälsad
Den klokaste man jorden någonsin burit lärde oss att en av livets viktigaste lärdomar ligger i att lära sig tycka om det som är gott. Han har rätt i att man ofta gör det som är angenämt för en, men det angenäma är inte alltid det goda. Likväl man inte lever ett gott liv av att handla utifrån det angenäma, likväl lever man inte ett särkilt gott liv om det angenäma och det goda alltid står i strid med varandra. Därav är det viktigt att vi lär oss tycka om det goda så att det som är gott blir angenämt. Naturligtvis är detta ingen sak som går att genomföra över en natt. Det tar tid och det går i steg.
Dock glädjer jag mig åt att det goda och angenäma idag samverkar till så stor grad. Till stor del måste jag säga att mitt intresse för filosofi/politik nog aldrig varit så brinnande som det är idag. Desto mer man lär desto mer vill man lära verkar det som. Samtidigt som eller kanske pga detta, har många av de dragningskrafter jag tidigare kännt i livet men ej velat känna av avtagit i styrka.
Kanske är det temporärt livet samstämmer så väl, tidigare erfarenheter säger mig att det går i perioder. Men även om tiderna ändras kan jag inte annat än att njuta av det som nu är och den framtidsbild jag ser. Det borde bli ett sommarlov utan dess like.
Ett klokt citat ur filmen "Becoming Jane"
"Vice leads to difficulty, virtue leads to rewards, bad characters come to bad ends."
Översättningen skulle bli något i stil med:
"Last leder till svårigheter, dygd leder till belöning, dålig karaktär kommer till dåligt slut."
Mer om hur man lever ett gott liv behöver knappt sägas.
Angående friskolor
I ärlighetens namn har jag aldrig riktigt satt mig in i friskoledebatten, ofta är den ganska intensiv och utan tillräkligt med kätt på benen har jag valt att vara passiv. Jag är fortfarande inte en stjärna i ämnet, dock har jag aldrig riktigt förstått varför man vill ha friskolor. Vad kan vara bättre med en skola som har syftet att tjäna pengar?
Idag var jag och besökte John Bauers gymnasieskola och det jag såg var skrämmande. Eleverna hade knappt inga läroböcker alls, de fick söka kunskap via intenet. Internet i alla ära, dock tror jag det kan vara ett bra kompliment till läroböcker, men att byta ut det helt tror jag verkligen inte på.
Dock hade dom naturligtvis några läroböcker, vissa ämnen e nog svårt att vara helt utan. Det gladde mig att höra. Tills jag fick se vilka deras läroböcker var.
"Frihandel" och "Tillväxt" var två av deras läroböcker skrivna av Svenskt Näringsliv. En intresseorganisation med klart politisk agenda. Inte heller fanns facklig litteratur eller liknande så att motparterna kunde representeras.
Man undrar ju hur mycket pengar John Bauer sparar genom att knappt köpa in kurslitteratur och istället använda sig av gratis broschyrer från intresseorganisationer. Det tråkiga är bara att pengarna dom tjänar är skattepengar. Pengar som alla betalar för att garantera deras egna barns och alla svenska barns kvalitetsutbildning. Det låter verkligen som att vissa friskolor använder skattepengarna väl....
Angående Sexköpslagen del 2
Såg idag ett väldigt vackert inlägg från en folkpartistisk rikdasledamot, dvs en politiker från partiet som i sitt hela namn heter Folkpartiet Liberalerna. Hon bemöter det kasnke vanligaste argumentet från de som vill göra det lagligt att köpa sex.
Argumentet för att det ska vara lagkligt att köpa sex kan formuleras såhär.
”Sexarbete är däremot en aktivitet som sker mellan två vuxna och myndiga parter där den ena parten köper en sexuell tjänst av den andra parten, där parterna kommer överens om vilken aktivitet de önskar utföra tillsammans, och vilken ersättning som de anser skälig för detta utförande. ”
Riksdagsledamoten, Helena Bargholtz, skriver svarar idag såhär.
"I den bästa av världar låter ju detta som vilken ekonomisk transaktion som helst och det finns säkert exempel på att sexköp kan gå till på detta sätt. Men nu lever vi inte i den bästa av världar, tyvärr. Debutåldern i prostitution är fjorton år globalt sett och de flesta prostituerade är unga, fattiga och outbildade. I väldigt många fall befinner sig inte köpare och säljare i ögonhöjd när det gäller ekonomi, ålder och utbildning. Så länge vi har efterfrågan kommer vissa människors frihet att minska, eftersom det frivilliga utbudet underskrider efterfrågan."
Den senare delen av hennes svar tåls att läsas om flera gånger. Jag kan passa på att påminna om att jag i mitt tidigare inlägg om sexköpslagen själv skrev såhär. "Förstå att om en kontraktsteori ska vara försvarbar måste de som ingår i avtalet vara under likartade vilkor". Nästan så jag tror fru riksdagsledamot varit inne och läst mitt inlägg. ; )
